sofiave

ligger och funderar på dig,
tänker,
skäms.
hatar mig själv som bara tänker tanken att komma bort och tända ett ljus hos dig.
kommer inte längre.
jag vet vilka blommor jag ska köpa, ljuset står fortfarande i min lilla hylla, tillsammans med två brev som jag skrivit.
men jag kommer inte längre än så.
funderar.
kommer på bortförklaringar.

det ger mig ångest att åka på vägen, bredvid, där du ligger. mitt ljus finns inte där.
jag drar mig.
jag läste förut, och det stämmer så bra,
jag drar mig för jag vill inte inse att du inte längre finns. genom att förneka och inte åka dit så släpper jag inte riktigt taget.
då behöver jag inte ta något farväl. du är fortfarande kvar och jag vill behålla den tanken..

_______________________________


ligger och tänker, ta en dag i taget, lev i nuet, gör det man vill.
jag är fri.
släpp spärrarna, go crazy. lev livet, kasta dig ut från en bräda vid ett stup, endast fasthållen av en lina vid fötterna.
känn adrenalinet pumpa, dansa till morgondagen, låt motgångar stärka en.
sträck på ryggen.
man vet aldrig vad som händer - 1 timme senare, nästa dag. sluta tänk för stunden - bara känn. jag saknar mathias.
lev, andas, älska, ät kött.

alltid en läxa, aldrig ett misslyckande - min nästa märkning, för att bli påmind om det när det knyter sig i magen nästa gång.
Som Hope - kom ihåg att efter regn kommer alltid solsken, även om jordens undergång är nära.


jag tror jag har hål i tanden.