sofiave

Varför knackade jag inte hårdare i träet igår? Varför knackade jag inte så hårt att receptionsdisken gick sönder när jag sa peppar peppar ta i trä?
Skulle jag ha sagt det två gånger? tre, fyra, femsexsjuåttaniotio, femtioåtta, nittiotre gånger?

Har aldrig upplevt den här känslan förut, helt maktlös och verkligen Inte kunna göra något åt saken.
Varför slog jag inte sönder receptionsdisken?

Jag kommer ihåg i 9an, då jag var så kär, som så många andra var i honom. Emelie tvingade mig säga hej engång, det var det värsta jag gjort i hela mitt liv tyckte jag då. Jag var röd i ansiktet i 2 veckor efter det.

Idiot.

Vi träffades ute engång, jag gick fram, han kom ihåg mig, efter det så pratade vi endel, sågs endel. Han skrattade alltid, alltid åt min dialekt, alltid åt det mesta, alltid åt allt. Jag kan Nästan höra det just nu.
Där jag sitter nu, satt han mitt emot en kväll, vi pratade om livet, om tiden i 9an, han skrattade igen.

Hur tänkte han?!

Vi träffades ute engång, jag fick en stor kram, vi pratade vid stängningen om vad han var tvungen att göra, tvungen att fixa.
han sa - jag har inget som stoppar mig.
Och där jag sitter nu, satt han mitt emot en till kväll, vi pratade om livet, om 9an - han skrattade igen.

Kanske var det meningen att jag skulle gå ut och knacka på ett riktigt träd.
eller två, tre, fyra, femsexsjuåttaniotio, femtioåtta, nittiotre stycken?

Det är sjukt.

Vem ska nu ta emot mig med öppna armar genom en stor kram och skratta, skratta åt min dialekt, åt det mesta, åt allt? - jag kan höra det nu.
Senast härom dagen tänkte jag på dig.

Jag kommer ihåg gången du sa "jaga inte igelkottar på nätterna, det är inte så bra"

Vila i frid Mathias