sofiave

Vet ni vad, den där känslan i kroppen som gör allt allt bara pirrar,
ni vet, snart är det sommar, snart är det uteserveringar, snart är det sena nätter, snart är det tidiga mornar.
snart är det söta drinkar på en balkong eller uteplats.
snart är det värme i luften, snart är det dags för skrapsår på benen efter för höga skor på fyllan,
snart är det vänner på en bänk i solen och äta glass. snart är det bruna ben och solglasögon. snart är det skratt hela dagarna långa, hela nätterna långa.

det är vårkänslor, 
och snart är det sommar.

jag blir så rastlös och pirrig i kroppen när jag tänker framåt, när jag försöker lämna saker bakom mig som varit och gnagt mig på örat och armen och benet allt för länge.

det är så skönt att vara i mitt liv igen, det är så skönt att kunna göra vad man vill när man vill hur man vill.
det är skönt att inte behöva känns någon mer press.
jag behöver inte tänka på falska människor längre vars hobby är att trycka ner en under gräset.

det är snart sommar, den här sommaren kommer bli awesome, så länge jag har mina vänner som finns där, säger "men fiia, vad har du nu gjort?" "kommer du ihåg vad som hände utanför mitt sovrumsfönster igår?...." "det gör inget, det löser sig, kom så åker vi till england" så går allt framåt.

det går framåt och blir bättre, och det har jag nyss tatuerat in, det gäller bara att ha hopp om att allt löser sig.
jag har märkt mig för att påminna mig själv om att efter mörker blir det ljust igen..

"true story"