Jag trodde inte det var möjligt att dö så många gånger på 3,5 km

Jag har fortfarande träningsvärk i hela kroppen, mer idag om inte annat, tom i smalbenen.
Så. förrgår, jag orkade iaf nästan springa hela vägen, gjorde massa konstiga grejer på vägen, så som att stanna och göra situps och armhävningar och något som vill kallas intervaller.
Ja jag kan ju helt ärligt säga att blindtarmen ville spricka och att hjärtat var påväg upp ur halsen, undrar om det är så det känns att dö, flera gånger?
Jag ville spy efteråt och mina ben var gelé, totalt

3,5 km tänker ni, det är väl inget, men kan bara informera folket isf att jag inte har sprungit så långt sen gången i sommarstugan, typ år 94 när jag hade gjort min första tuggummibubbla uppe vid hästarna och var tvungen att springa hela vägen ner till pappa för att visa den, då den förövrigt hade gått sönder och lagt sig kletad mot hakan..

Jag hade förövrigt en skit äcklig dröm igår natt som jag också vill berätta om, det kröp en orm i min säng, det var feeeett verkligt, något kröp i sängen, om det kanske var min arm som fick för sig att slingra sig är en annan sak, men enligt drömmen var det en orm, så jag skriker, springer ett varv runt i lägenheten och står sen och skakar mitt på golvet med en kudde i handen tills jag insåg att jag stod där och kanske drömde.
Jag skakade iaf i mina täcken innan jag kröp ner igen, så nu vet ni.

Nu ska jag äta frukost bestående av en skorpa från förra året och mjölk som gick ut runt den 9 september.
Sen ska jag upp på stan, köpa nån grej och sen skicka tillbaka den förstora skinnjackan som luktar i hela lägenheten.

over and out

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0