sofiave

Sitter här, lyssnar på nån artist jag aldrig hört förut, han är bra, han är en artist som får mig att tänka.
tänka på allt och inget, jag blir lite deep och sentimental liksom,,

det händer saker överallt och runt omkring mig och
ibland så får jag inte ens en chans att säga vad jag tänker.
även om jag pratar ganska mycket, så pratar jag för det mesta bara strunt

När jag får en chans att säga vad jag tänker
så vet jag helt plötsligt inte om jag är
bakochfram
eller utochin
och jag vet inte hur orden borde vändas
så att de kommer ut  åt rätt håll..

allt låter så bra inne i huvudet, men när jag öppnar munnen och orden är påväg ut så har jag redan glömt det,
minnet är som en guldfisk, en gammal guldfisk.
antar att endel tankar inte borde lämna huvudet.

Jag sitter på min barstol, funderar på att packa ihop lite för imorrn, inför hagforsvistelsen.
jag vill hem till pappa och jag vill träffa hunden, hunden som jag kommer önska att jag får kasta ner i ett dike efter en halvtimme.
men jag vill inte hem, dumma hagforsfolk,
alla dessa dömmande folk, dom som tror sig vara bättre än andra genom att se ner på folk.
det kommer nog komma ett inlägg under hagfors dagarna igen om varför örebro är bättre, förhoppningsvis provocerande nog att folk kommenterar det igen också,
men visst, skulle vara roligt att höra om någon kunde komma och försvara hagfors.
någon modig som kunde berätta sitt namn också,
det händer nog dock inte, hagforsfolk är bland dom fegaste jag träffat på, mycket tissel och tassel och "säg inte att jag sa det"
sorgliga människor,
det är tom så att jag kan säga att jag är bättre än dom, jag är nog det, jag har ju iaf kommit därifrån.
mer än vad "anonym" gjort, den som berättade noga att filmen som gick på bio Faktiskt kom till hagfors inte alls långt efter premiären..

jimmy ska få sin grej också, så, förhoppningsvis har han tid att träffa mig,
annars får jag väl tvinga honom...